Igår var det 2 månader sen som min älskade pappa dog!
Två månader som gått så långsamt, men ändå så fort
Två månader där det har hänt så mycket, men ändå så lite

Jag har nog ändå inte riktigt förstått vad som har hänt
Jag tror var och varannan dag att pappa ska komma tillbaka
Jag vill nog inte förstå
Det finns inte tid och utrymme just nu för att förstå och sörja
Min stora starka pappa kan ju inte vara borta
Han kommer nog snart...

Det dör ju människor varje dag, känner alla närstående så här???
Varför utsätter vi oss för detta???
Är det bättre att ha älskat och förlora än att aldrig ha älskat???

Jag vill inte, vill inte, vill inte
Jag vill ha pappa här nu!

Pappa, jag älskar dig!!!