Envis unge...

Jag la Oscar klockan sju, som vi brukar. Vi brukar ju bara lägga honom i sängen och gå därifrån, så somnar han i stort sett på en gång. Men inte idag...
Han har gråtit, skrikigt, skrattat, tittat på tv, sjungits för i flera timmar nu och ändå hör jag honom ligga och prata med Claes i sovrummet nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0