Jaha, så sitter jag här och gråter igen då...
Jag vet inte om jag tycker att programmet är så jättebra, men de gånger jag är hemma och inte har annat så brukar jag titta och det slutar alltid med att jag gråter ohejdat.
Man blir så tacksam för det man har och uppskattar det lite extra ett tag.
Det finns så otroligt många olika livsöden och väldigt många är inte så positiva...

Nu har jag ialla fall två feberfria sovandes barn och en make på intåg. Synd bara att min huvudvärk blir värre och värre och att förkylningen kom som ett brev på posten. Jaja, det är bara att bita ihop.
Det var lite kaosigt på jobbet idag så imorgon har jag lite att bita i...

Ikväll när jag hade masserat Oscar och gick ner med hans flaska så ropade Alva på mig. Då hade Oscar tagit salva och satt och masserade armen själv. Så sött!