Nu sitter vi äntligen i bilen på väg mot Linköping. Jag fattar inte att det alltid ska ta så mycket längre tid att komma iväg än vad man räknat med. Och då räknar jag ändå högt för jag känner mig själv och min familj.
Nu hoppas jag att vi får några trevliga dagar i Linköping.

Igår satte Claes Oscar på en pall framför tv:n och klippte honom. Jag måste erkänna att han blev jättefin. Och han protesterade inte så jättemycket...