Sitter alldeles själv i soffan...
Oscar och Alva sover, Elin är hos Krille och Claes är i Östersund.
Så nu ska jag nog krypa ner och passa på att sova ikapp lite.
Disken är diskad och tvättmaskinen går så det finns inte så mycket mer att göra (HAHA, finns hur mycket som helst om man orkar!).

På jobbet är det fullt upp! Jag gillar ju när det är mycket att göra så det passar mig. Skulle bara önska att man slapp allt strul. Det finns så mycket som skulle kunna undvikas... Men det känns ialla fall som att vi jobbar åt rätt håll nu, det gjorde det inte innan föräldraledigheten.

I måndags var det fotografering både på dagis och i Alvas skola. SKa bli kul att se fotona på Oscar eftersom han har någon konstig ovana att smila (?) upp sig så fort han ser en kamera. Så här såg han ut häromdagen när vi övade:

Inte så snyggt om jag får säga vad jag tycker.

I måndags var jag hos läkaren med Oscar och fick goda nyheter. De tog bort bandagen, så nu ska vi smörja, smörja, smörja.
3 gånger om dan i en vecka och sen en gång om dan. Då ska salvan masseras in i en kvart och det ska vi hålla på med i flera månader. Om två veckor ska vi sätta på ett plåster som ska sitta på 23 timmar om dygnet i minst 6 månader. Så nu blir det jobba för oss, och förhoppningsvis så slipper han en massa fula ärr.
Läkaren konstaterade att det kommer att synas, men han kunde inte säga hur mycket.

Min nacke är inte kul nu... Och så har jag riktigt ont i halsen och i huvudet. Blääää! (Behövde bara klaga lite)
Stackars Claes ringde för en liten stund sen, han har bäddat ner sig på ett hotellrum i Östersund och kan knappt svälja, feberfrossar och mår allmänt dåligt. Och så ska han köra hem imorgon...

Tog en sväng till plantagen igår, så nu har jag lite växter som lever :-) Vi får se hur länge... JAg är ju inte så bra på det där. MEn jag tycker att det är fint, så jag ger inte upp.