Idag ringde mamma och berättade att en av hennes närmsta vänninor gick bort igår... Hon har varit sjuk länge, väldigt sjuk, så man förstod nog att det inte var så långt kvar. Men det var jobbigt att höra ändå.
Mina föräldrar kände henne innan jag föddes så hon har alltid funnits där.
Idag har tankarna funnits hos hennes sambo, barn och barnbarn.

Jag får väl innbilla mig att hon har det bättre där hon är nu, hon slipper ialla fall plågas mer. Jag får väl hoppas att hon och pappa sitter och dricker ett gott glas vin ihop nu...