I torsdags fick jag det tunga beskedet att min farmor gått bort!

Mamma ringde mig på jobbet och berättade och jag fick mer eller mindre en chock. Även fast hon hade åldern emot sig, så har hon inte varit sjuk. Så vi var inte beredda alls...

Efter att ha samlat ihop mig lite så satte jag mig i bilen och åkte. Skulle nog med facit i hand inte ha kört bil just då... Men jag åkte ialla fall till minneslunden där farfar ligger. Satte mig där en stund och bröt ihop igen och tog ett beslut. De andra skulle åka till hemmet där farmor bodde och ta farväl av henne, men jag bestämde mig för att inte göra det. Jag vet att det är den bilden jag kommer att bära med mig om jag åker dit, och jag vill inte ha den bilden. Jag vill ha kvar bilden av den hon var för mig. Världens bästa farmor!!!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om henne, men jag orkar faktiskt inte det...